Rotarianerna har inget tema för juli: det är Rotarys semestermånad och början på rotaryåret. Då hålls vanligen inga klubbmöten. Däremot finns det många andra rotaryaktiviteter: klubbutflykter, sommarläger, program för utbyteseleverna, samt presentationer av Rotary och ShelterBox i samband med olika sommarevenemang.

Tidigare (innan VTT, Vocational Training Teams, kom till) skedde GSE-utbytet (Group Study Exchange) ofta sommartid. Också det var ett utbyte mellan yrkesgrupper, där ofta väldigt välutbildade mänskor bodde i finländska rotaryfamiljer för en vecka åt gången och bekantade sig med den finländska livsstilen och sin egen bransch ur finländskt perspektiv. Finländska yrkesutövare gjorde i sin tur svarsbesök i det land från vilket besöksgruppen kom. Jag har trevliga minnen från två GSE-somrar: den första gången fungerade jag under en vecka som chaufför åt en indisk GSE-grupp, andra gången gällde det en amerikansk grupp, som jag kuskade runt i Kouvola-trakten med min brors gamla Volkswagen Kleinbus.

GSE-gästerna från Indien

Värdfamiljerna bland Kouvolas rotarianer förberedde sig omsorgsfullt för att ta emot GSE-gästerna.

Ett bekymmer var maten, vad skulle man bjuda gästerna på? Religiösa och kulturella frågor mäste beaktas. Den första dagen stod en rundtur i Kouvola på programmet. Efter att vi kört omkring en stund frågade gästerna var närmaste McDonalds fanns. Vi körde rakt till den som finns vid Prisma. Gästerna lät sig väl smaka. Genast de kom tillbaka i bussen var de en munter skara. Ofta skickade de runt en sliten ask, som liknade en gammaldags tobakslåda av paff. Den innehöll någonting som liknade ”kessu”, hemodlad tobak. Alla tog en nypa med fingrarna och satte i munnen. Ganska snart måste jag fråga, vad detta var – en indisk drog? Nej, sa de, det är bra för magen och matsmältningen och ger frisk andedräkt. Prova! Snart fick också jag smaka på innehållet i ”kessuasken”.

I Indien äter man med fingrarna. Mannen till en av damerna i gruppen anlände i efterskott till Finland och vi träffade honom på hotellets gård i Helsingfors. Som gåva hade han med sig en stilig gräddtårta. Tårtan hade han i händerna. Den åt vi alla av med fingrarna, där och då på hotellets gård. Vi tilldrog oss ett och annat förundrat ögonkast.

GSE-gästerna från USA

I gruppen ingick en arkitekt som var intresserad av Alvar Aaltos arbeten och ville se dem. Gruppen hoppades också på att kunna besöka den ryska gränsen. Så en vacker sommarmorgon satte vi kurs på Karhula, där några skapelser av Alvar Aalto finns. Radion i bilen stod på och Radio Kotka berättade att de hade öppet hus och bjöd på kaffe. Jag frågade, om vi skulle sticka oss in på morgonkaffe? Vi ändrade i programmet och for för att hälsa på YLE i Kotka. Redaktörerna var glada att få besök och våra amerikanska gäster hamnade i direktsändning hos YLE. Från studion fortsatte färden via Karhula till Vaalimaa och ryska gränsen. Genast efter Fredrikshamn stötte vi på en lång kö av långtradare som inte rörde på sig över huvud taget. Gästerna förundrade sig. Jag ringde till chefen för gränsposteringen i Vaalimaa, berättade om läget och att vi skulle bli försenade. Vi kom överens om att vi skulle åka till gränsstationen via småvägar, de skulle nog vänta. När vi kom till gränsstationen togs vi emot av en bil med utryckningsljusen blinkande och med den hjälpen kom vi snabbt till gränsen. Gästerna fick fotografera ryska gränsvakter och själva gränsen. Vi fick också en presentation av själva gränsstationen och en presentation av gränsbevakningens verksamhet.

En annan dag skulle vi bekanta oss med Repovesi nationalpark. På morgonen körde vi ner till båtbryggan i Orilampi. Vid bryggan fanns en lång kyrkbåt med aktersnurra. Gästerna undrade när vår båt skulle komma? Jag sa att det inte kommer någon annan båt: På med flytvästarna och ner i kyrkbåten!

Lite tvekade de när de såg ut över Vuohijärvis långsträckta, lite blåsiga vatten. Med kyrkbåten for vi i alla fall och vi såg nationalparken. Vårt sista mål var berget Olhavanvuori, som låg en dryg kilometer ut från stranden. Sommarmorgonen var som vackrast, det hördes bara fågelsång och suset från skogen, en lokal orm ringlade sig över gångstigen och blev en källa till förundran. När vi var på väg tillbaka från Olhavanvuori spräcktes naturens tystnad abrupt av två Hornet som flög över oss på låg höjd. De amerikanska planen störde något och gästerna förundrades. Förklaringen visade sig vara att Finlands president var på besök hos Karelska brigaden i närbelägna Vekaranjärvi.

Ha en skön sommar!
Osmo Siira

Share This