En beställning av klubbstandarer är på gång för att komplettera uppsättningen som används såväl till nya utbyteselever som till våra egna tillställningar. På våra fredagsmöten ser du standaret hos presidiet.
Hur kom utseendet på standaret till?
Här är ett utdrag ur vår tryckta 40-års historik (s. 6-8) som beskriver förfarandet år 1947 då standaret kom till och fick sitt nuvarande utseende:
Inför den stundande charterfesten blev frågan om anskaffandet av ett klubbstandar allt mera brännande. Governor Heikki H. Herlin hade uttryckt en önskan att ett sådant skulle kunna presenteras vid festen och det brådskade. Efter några förberedande diskussioner i styrelsen och på lunchmötena i december och januari tillsattes en arbetsgrupp bestående av presidenten Strandfält, klubbmästaren Frej Liewendahl och rotarianen Tor Wiklund för att inkomma med förslag. Gruppens arbete resulterade i sju olika förslag, som sedan manglades vid fyra styrelsemöten, sju lunchmöten och två möten med organisationskommittén innan man slutligen kunde fatta ett beslut. Det av Ålands landskapsmyndigheter vid denna tidpunkt uppgjorda förslaget om en åländsk flagga lades till grund för standaret, nämligen ett gult kors på blå botten och i det gula korset ett smalare blått kors. Dessutom skulle standaret förses med ett rotaryemblem och texten ”Åland” och därunder ”Mariehamn”. Svårast synes placeringen av emblemet ha varit. Det fick vandra än från mitten av det gul-blåa korset, än från något av de blåa rektanglarna. Vid ett möte fattat beslut kunde rivas upp vid ett påföljande. Klubben hann fira sin första julfest med stämningsfull julbetraktelse och uppläsning av julevangeliet av rotarian Tor Beckman samt rotarian Hjalmar Björkvall fylla 70 år den 2 januari 1948 innan klubben den 16 i samma månad kunde slutligt slå fast utseendet på standaret.
Men anskaffandet av ett klubbstandar var inte därmed löst. Knappt hade man avgjort utseendefrågan innan ett annat problem dök upp, nämligen kostnaderna. Presidenten hade sökt kontakt med rotarymedlemmen, doktor Tor Ulfstedt, som flyttat till Skara i Sverige, men fått beskedet att kostnaderna skulle stiga till 20-25 svenska kronor per styck. Och det synes ha varit oöverkomligt på den tiden. Charterfesten stod för dörren och goda råd var dyra. Ur styrelsens protokoll läser man att ”efter en lång diskussion beslöts att rotarian Frej Liewendahl, klubbmästaren, skulle beställa till sin bokhandel den nya (inte fastställda) Ålandsflaggan och att på ett nödigt antal flaggor låta sy mitt i korset en kvadrat av vitt siden, på vilket rotaryemblemet skulle broderas”. En i sanning hittad nödlösning om man ännu betänker fortsättningen: ”Om det ekonomiskt skulle gå för sig skulle standaret kantas med gul sidensnodd, göras tvåflikig och behängas med tofsar”.
Standarfrågan skulle dock ännu en gång få en annan lösning. Den 30 januari 1948 uppvisade klubbmästaren Frej Liewendahl på ett lunchmöte en av honom på papper målad modell, där rotaryemblemet var placerat direkt på korset och standaret hängde från en vågrät metallstång på vilket var inristat ”Mariehamns Rotaryklubb” på den ena hälften och ”Rotaryclub of Mariehamn” på den andra. Vidare kunde han meddela att tyg till standaret var på kommande samt att en firma i Åbo åtagit sig tryckningen. En befriande suck hördes från mötesdeltagarna och presidenten Strandfält kunde lättad ägna sig åt dagens föredrag om Färöarnas självstyrelse. Vid charterfesten drygt en månad senare kunde, såsom det står i årsberättelsen, ”efter idogt arbete 2 handsydda exemplar presenteras färdiga, det ena för vår egen klubb och det andra för fadderklubben Åbo Rotaryklubb.”
Hösten 1956 togs klubbens standarfråga upp på nytt. Flera förslag framställdes och behandlades igen vid flera möten, remitterades och bordlades och fastställdes slutligen vid ett klubbmöte den 27 september 1957.
